”Med sådana vänner behöver landsbygden inga fiender”

”Okunskapen är total om hur jordbrukspolitiken fungerar. Vulgärargumenten att stöden går till miljardärer är så urbota okunnigt”, skriver Lars Håkan Halldin i ett debattinlägg om minister Birgitta Ohlssons (fp) debattartikel.

[adrotate banner=”6″]

Jag blir betänkt när jag läser denna debattartikel av minister Birgitta Ohlsson (fp) och LRFs Kristina Yngwe. Okunskapen är total om hur jordbrukspolitiken var tänkt och hur den fungerar. Vulgärargumenten att stöden går till miljardärer är så urbota okunnigt,

Grundprincipen när man på sextiotalet skapade den gemensamma jordbrukspolitiken var att skapa ett system som dels säkrade livsmedelsförsörjningen (självförsörjningen) på mat. Dels skulle den förbilliga maten. Man skapade världens största frihandelsområde av enskilda stater. Bara USA som var en egen stat kunde leva upp till det frihandelsområdet som skapades. Cairnsgrupperingen som kommit är mycket lösligare. Man hyllade denna konstruktion som en viktig liberalisering av jordbrukspolitiken man tog bort massor av regleringar. Denna politik har utvidgats till att omfatta mer 300 miljoner människor vilket är ett stort framsteg. Lärdomen av detta är: skall man skapa frihandel måste man börja någonstans.

Påståendet att stöden går till förmögna är fel. Låt mig som gammal sakkunnig på området slå fast stöden utbetalas inte till enskilda personer miljardärer. Stöden utbetalas till näringen. Det utbetalas som gårds-, landsbygds- och miljöstöd. Få hektar litet stöd. Många Ha stort stöd svårare än så är det inte.

Det innebär skattemässigt att de är inkomst av näringsverksamhet och skattas som sådana. Om du får ett stöd och använder det för konsumtion så skattar du bort 60%. (specifika momsregler gäller) Nationalstaten är de stora vinnarna av stöden då de genom, vinster, inköp, konsumtion och arbete kommer statskassorna och skattebetalarna till del.

Går med vinst för EU-kassan

Själva grundidén är att stöd är en generell kompensation för att nationella regleringar tagits bort, därmed har unionens jordbrukspolitik förbilligats. Kostnader i jordbruksföretaget är avdragsgilla mot stöden liksom mot andra utgifter. Längst ned på raden skattas de som alla andra inkomster efter utgifter.

Om man går igenom ett stort antal vinst och förlusträkningar på gårdar så ser man att stöden används väl och bidrar till att minska det fysiska marknadspriset. Det går med vinst för EU kassan.

Stöden är kärnan och förutsättningen för frihandel med livsmedel. Frihandeln med mat utvidgas successivt med avtal som mest gynnade handelspartner mm.

Debattörerna har heller inte kläm på att jordbrukspolitiken globalt ligger i stöpsleven. Inom WTO världshandelsavtalet jobbar man denna fråga. Man kan enkelt säga att idag råder koncensus om neddragningar vilka och hur debatteras. Dessutom debatteras gränsskydd från tredje världen.WTO-avtalet styr mer än EU:s politik.

Man kan enkelt uttrycka formeln för neddragningarna är 15% på tre år. Det innebär närmare 1500 i minskat gårdsstöd per ha och neddragningar av EU:s/ nationella handelshinder samt gränsskydd. Den yttre muren ersätts med tullar.

Spannmålspriset skenar

Nästa fråga som kommer upp hur mycket skall konsumenten betala. Jag delar principen att konsumenten skall betala vad det kostar. Finns det politisk acceptans för detta World Wide jag tror inte det. Nu ser vi hur spannmålspriset skenar och under kortare perioder är över 3 kr kilot. Ryckiga konsumentpriser kommer inte accepteras. De skapar nationell oro.

Om nu spannmålen är börsprissatt blir äggen, hönan kycklingen och grisen det också de är spannmålsprodukter. Fodret vintertid för nöt prissätts på börser. Grisbörser finns redan och börser för mjölkråvara tar sina första stapplande steg. Frågan till de unga debattörerna är vill ni avskaffa börssystemet också.

Det som är intressant med dessa är de tar sikte på de med köpkraft när man bildar priser. De fattiga, lågavlönade, sjuka och svältande de får klara sig på minikost eller ingen kost alls.

I frågan om livsmedelsbrist hävdar många debattörer att man måste bygga upp lagren igen. Frågan är vem skall göra det. EU, nationalstaten eller bonden. Om bonden skall göra det stiger priset om EU skall göra det drabbar det skattebetalarna. I slutvarvet måste den som köper produkter från spannmål betala.

Att kåkstäderna svälter beror inte på bonden utan på det finns inga jobb. Vill man fixa jordbrukspolitiken och förbilliga för konsumenten sätt arbetslösheten i fokus.  Fler jobb, billigare mat och nöjdare bönder.

Artikeln sätter fingret på en mycket öm punkt är LRF i framtiden landsbygdens vän. Med de argument som framförs i debattartikeln ser jag LRF som ett industriförbund för lantbrukskolschoser.

Lars-Håkan Halldin 

[adrotate banner=”7″]


Publicerat

i

,

av

Etiketter:

Kommentarer

Ett svar till ””Med sådana vänner behöver landsbygden inga fiender””

  1. Profilbild för Christian Aronsson
    Christian Aronsson

    Att behöva gå tillbaka till 60-talet för att försvara dagens politik säger kanske en del. Jag var inte så gammal då, men jag minns 95. Då var arealbidraget produktionskopplat, stöden blev följdriktigt olika höga i olika regioner. Men kan du Lars-Håkan förklara, varför vi fortfarande har denna skillnad i stöd mellan reg. idag när stöden är frikopplade, för det är ju inte riktigt så enkelt som du ger sken av i din artikel. Det är inte bara arealen som bestämmer totalen, det spelar en avgörande roll i vilken landsända den ligger också. Menar du på fullt allvar att det kostar mer att hålla marken i ”hävd” i reg.1 än i reg.5? Vidare skulle jag vilja att du förklarar hur maten kan bli billigare genom att betala ut stöd till obrukad mark, i en tid då vi knappast har nåt överskott och folk svälter i världen. Det skulle även vara klädsamt om en gammal sakkunnig på området förklarar hur vi löser problemen med inlåsnings och kapitaliseringseffekterna. För att jordbrukarkåren är ålderstigen känner du väl till antar jag. Många av våra duktiga och intresserade kan knappast räkna med att komma över nån mark heller, det behövs inga större expertanalyser för att förstå. Då markpriserna stiger och därmed arrendepriserna kanske du samtidigt kan förklara hur det påverkar produktionskostnaderna. Tackar på förhand för ditt svar.