”Accepterar vi hederskultur, barnäktenskap och ojämlikhet mellan kvinnor och män?”

[adrotate banner=”28″]
I något som kallas ”Mångfaldsbarometern” påstås att svenskarna gillar ”etnisk mångfald”. Detta framförs i en enkät som påstås mäta svenskarnas inställning till etnisk mångfald och är genomförd av Högskolan i Gävle.
Efter att ha gått igenom den blir jag alltmer frågande vad den mäter och vad svenskarna är positiva eller negativa till vad gäller etnisk mångfald, skriver debattören Olle Ljungbeck i ett debattinlägg.

[adrotate banner=”27″]
För det första saknar jag ett grundläggande dokument – frågeformuläret – i redovisningen!
Men jag påstår också att man vid mätningen blandat ”päron, äpplen morötter” etc. För mig borde enkäten framförallt spegla värderingar.
Det tveksamma är att man mycket ytligt berör dessa trots att de tillfrågade i många fall är synnerligen negativa till invandrarnas värderingar. Men detta söker man på alla sätt förminska och på motsvarande sätt förstora det som är av mindre vikt – men ses som positivt av svenskarna och får ”barometern” att ge sken av att svenskarna generellt är positiva till etnisk mångfald.

”En majoritet är för invandrares kulturella, språkliga och sociala rättigheter…… Det är en majoritet av svenskarna som instämmer helt eller delvis med att invandrarna skall få behålla sina kulturella traditioner etc….”. Dessa omfattar kulturyttringar, religion och värderingar etc. Här borde man redovisat vad svenskarna sympatiserar med eller tar avstånd i från vad gäller kulturella traditioner och religion. Accepterar vi t ex ”hederskulturen”, barnäktenskap, ojämlikheten mellan kvinnor och män etc?

Men samtidigt säger man så här med några få rader; ”Motståndet mot mångfald bottnar i religion och kultur inte arbete och bostad. När man sammanfattar attitydernas nivå enligt de fyra dimensionerna och de negativa påståendena som har byggt detta index; arbete, religion, kultur respektive bostad så kan man konstatera att dimensionen ”arbete” snarare bidrar med positiva än negativa attityder till mångfalden. De andra dimensionerna; bostad, kultur och religion, visar däremot mer negativa än positiva attityder till mångfalden, och det gäller i stor utsträckning dimensionen ”kultur”, men allra mest religion”. Sålunda visar det sig att man är mest negativ till kulturella och religiösa yttringar.

Dessa båda variabler handlar ju i stor utsträckning om värderingar. Jämför vi våra egna värderingar i många frågor med invandrares så är skillnaderna mycket stora. Värderingar är ju bärande fundament i ett samhälle och då är det allvarligt att dessa skiljer sig så mycket från varandra. Det kan på sikt skapa stora spänningar. Dessa viktiga fakta förbigår man i stort.
Att påvisa dessa skillnader i värderingar och vilka värderingar det rör sig om borde varit en av de viktigaste uppgifterna för att belysa om svenskarna är positiva eller negativa till invandringen.

Man har med andra ord inte belyst de viktigaste frågorna nämligen våra allmänna värderingar, lagstiftade sådana och som kanske är de viktigaste grundbultarna i det svenska samhället.
T ex jämställdhet mellan könen, individens rätt att själv välja partner, agaförbud, demokrati, religionsfrihet (bl a att ingen får tvingas omfatta en viss religion) etc.
Därför anser jag att denna enkät inte kan godkännas såsom varande vetenskaplig. Den behandlar inte de viktigaste värdefrågorna varför den därför inte på ett objektivt sätt speglar svenskarnas inställning till ”etnisk mångfald”. Jag kan inte undgå att misstänka att
enkäten är tillrättalagd för att tjäna vissa syften.

Olle Ljungbeck