”Varför är det på detta sättet? Varför dödar människorna varandra och hur ser dom ut, dom svarta pengarna som alla rika handlar för, är det politikerna som äger alla statens pengar?”, frågar sig rumpnissarna ängsligt.
”Blir man svart, som sotarn av svarta jobb och varför säger man att det är de fattiga som tar alla svarta jobb?” frågar en rumpnisse.
”Det sociala systemet, som alla talar om, är det där man köper flaskor som alla blir runda under fötterna av och slå varandra på käften av?” frågar en annan.
”Varför är inte människorna lyckliga i landet som har allting?” frågar sig dom små i skogen, dom som ser och tänker, men som ingen ser.
Från när och fjärran kallas experterna in till kung Fredriks bord för att ge sin syn på saken.
Man vrider och vänder på kapporna och problemet, men inga svar går att få. Man tittar i stjärnorna, på teve, rådfrågar kloka gubbar och slår i luntorna, men ingen hittar roten till det onda eller förstår vad som händer ute i riket.
Hos kung Fredrik slår man de kala hjässorna ihop, kallar på narrarna som bjällrar en stund, sätter upp fingret i luften, känner efter och kommer med den geniala lösningen: ”vi startar en utredning”. Därmed låter alla sig nöjas.
I drottning Monas läger smids ränkerna för hur man på bästa sätt ska omringa kungaborgen och förgöra kungen och hans män, för att ta tillbaka makten i kungariket. Allt medan landet lider nöd och folket slår ihjäl varandra.
Men, sade ett litet barn till ett annat, har inte folket i landet börjat tröttna på att bli lurat, titta i sina tomma börsar och sett att de inte kan köpa mjölk till barnen. Kanske har de pratat med varandra och tänkt ”kan dom rika så kan väl vi?”
”Men hur ska det bli om alla människorna får åka i fängelse då , får de plats och ska de rika få finare rum med toalett på rummet och de fattiga utedass på gården?” undrade det andra barnet?”
Men vem frågar ett barn, som kanske sitter inne med den geniala lösningen av hur penningar och makt ska fördelas bland folket i det lyckliga landet.