”Under all kritik” – attack på chefer i Vetlanda kommun


[adrotate banner=”27″]
”Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att det som skulle komma att ta det mesta av min energi och stundtals få mig att faktiskt vilja ge upp är interna konflikter och det motstånd jag möter hos chefer inom den egna organisationen”, skriver Camilla Persson Kareliusson i ett öppet brev till Vetlanda kommuns socialchef Bengt Ericsson på tal om läget inom KomBack-förvaltningen.
[adrotate banner=”27″]

När jag skulle börja på KomBack för drygt 2 år sedan så ställde jag mig en rad frågor. Frågor som, kommer jag att orka och kunna möta dessa ungdomars behov när en hel samhällsapparat redan misslyckats? Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag då föreställa mig att det som skulle komma att ta det mesta av min energi och stundtals få mig att faktiskt vilja ge upp är interna konflikter och det motstånd jag möter hos chefer inom den egna organisationen.

Obekväma
Det handlar i grund och botten om att vi i vårt arbete har upplevts som obekväma. Hela vårt arbete syftar till att ifrågasätta och förändra befintliga strukturer, detta gör vi för att hitta framgångsrika metoder för att arbeta med en målgrupp som redan faller utanför systemets ramar. För detta blir vi motarbetade.
Vid årsskiftet när vi fick ytterligare en tjänst skulle man kunna tänka sig att ni som chefer borde glädjas. Så blev inte fallet, istället fick mina medarbetare stå ut med förtäckta hot ifrån en av våra högre chefer därför att underlaget till politiken inte hade följt den traditionella gången dvs. genom cheferna och de hade inte förstått sin plats i hierarkin som råder.

Kränkande
Droppen för mig blev de uttalanden som upprepade gånger kom ifrån samma chef. Uttalanden gällande personer vi arbetar med och andra som är både kränkande och nedsättande samt skiljer sig vitt ifrån vad som sägs i det offentliga rummet. Detta satte för mig fingret på något mycket allvarligt, nämligen en bristande värdegrund. Något som i mitt tycke är helt oförenligt med den typ av verksamhet vi alla arbetar i. Uttalandena var så anmärkningsvärda att jag antecknade ner några och du har själv tagit del av dem i det dokument som skickats till dig, kommunchef och politiker.

Jag gjorde det därför att jag ville visa vad som sagts men kände inte förtroendet att gå direkt till
chefen ifråga. Det kändes också minst lika anmärkningsvärt att andra personer inom
organisationen tycktes acceptera det här beteendet.

Total kris
Tillsammans med kollegor bestämde vi oss efter noggrant övervägande att innan sommaren lyfta upp problemet på ett APT. I samband med detta kom också andra problem upp till ytan, bland annat gällande bristande stöd och ledarskap hos en annan av organisationens chefer. Även detta har du tagit del av i dokumentet. Förväntningen och förhoppningen ifrån vår sida var att detta var så pass allvarliga problem att de naturligtvis skulle tas på största allvar. Så blev inte fallet, det
fanns ingen mottagare och en total förtroendekris bröt ut. Personalen som lyfte upp problemen blev istället problemet. Denna förtroendekris har idag splittrat så väl personalgrupp som chefer.

Ta en konflikt
Detta på grund av att varken du eller någon annan av våra chefer kan,vågar,vill? ta i en konflikt. Efter att alldeles för lång tid gått utan stöd ifrån någon av er chefer bestämde ni er för att ta in en konsult för att lösa konflikten. Förra fredagen presenterades konsultrapporten som kostat kommuninvånarna 60 000 och jag frågar mig, är detta ett skämt? Resultatet visar att positionerna är så låsta att konflikten inte går att lösa? Det borde väl ändå kommunens egen HR-avdelning (Personalavdelning) kunnat komma fram till utan att det kostat en massa pengar?
Hela situationen är under all kritik och det handlar om förbrukat förtroende för er chefer. Tänk vad långt vi hade kommit om du/ni hade ägnat hälften av tiden till att möta oss så att vi kunde försöka förstå varandra istället för att till varje pris försöka upprätthålla fasaden.
Bengt jag utmanar dig, säg upp medlemskapet i klubben för inbördes beundran och våga göra lite skillnad istället!

Camilla Persson Kareliusson

[adrotate banner=”108″]

[adrotate banner=”23″]


Publicerat

i

av

Etiketter: