[adrotate banner=”27″]
”Den svenska krisberedskapen har utvecklats jämfört med för tio år sedan, dock finns fortfarande väsentliga brister som vid en katastrofhändelse riskerar att fördröja räddningsarbete och leda till att liv inte kan räddas samt att drabbade personer [adrotate banner=”27″]
Den 26 december 2004 inträffade en av de värsta katastroferna i modern tid. Tsunamin som orsakades av det näst kraftigaste uppmätta jordskalvet någonsin med 9,0 på richterskalan drabbade totalt 14 länder i Sydostasien, och framförallt Indonesien, Sri Lanka, Thailand och Indien. Mer är en kvarts miljon människor miste livet, och över 5 miljoner beräknas ha blivit helt hemlösa eller tvingats fly. Även Sverige drabbades hårt med 543 dödsoffer och cirka 1500 skadade. Sveriges krisberedskap var under denna julhelg för tio år sedan usel och obefintlig vilket till stor del berodde på ett toppstyrt ledarskap och att dåvarande regeringen ledd av Göran Persson underlät avbryta julfirandet vilket innebar att undsättning till drabbade svenskar kraftigt försenades.
Den massiva kritik som framfördes efter katastrofen ledde bland annat till att Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB) fick i uppdrag att bilda en stödstyrka för att snabbt kunna bistå personer med hemvist i Sverige som drabbas av en allvarlig händelse utomlands.
Stödstyrkan består i nuläget av ca 250 personer med olika former av kompetens som krävs för olika typer insatser. Styrkan ska vara flexibel och kunna sättas samman utifrån de behov som uppstår vid inträffandet av exempelvis naturkatastrofer, terrordåd, stora olyckor, smittsamma sjukdomar eller politiska oroligheter. Stödstyrkan ska kunna lämna Sverige inom tolv timmar efter beslut, en första bedömningsstyrka redan efter sex timmar.
Runt om i världen har tekniska varningssystem byggts ut efter flodvågskatastrofen vilket ska göra att världen står bättre rustat och att en likartad katastrof av samma omfattning och magnitud aldrig mer kan inträffa och överraska oss.
”Vår beredskap är god är en möjlig beskrivning och det skulle vara lika sant eller osant som år 1939 då Per Albin Hansson försökte ingjuta förtroende i nationen inför hotet från det tyska krigsmaskineriet”, säger Leslie Öqvist, bitr. generalsekreterare i POSOM.
Dessvärre tyder en hel del på att naturens förutsägbara oförutsägbarhet inte ger oss den trygghet vi alla önskar. Ett flertal jordbävningar och andra naturkatastrofer sedan dess visar på brister i olika installerade beredskaps- och förvarningssystem; jordbävning i Kashmir 2005 med 79000 dödsoffer, Sichuan 2008 med 61000 dödsoffer, Haiti 2010 med minst 200000 omkomna, Tohoku 2011, och med de efterföljande kärnkraftverkshaverierna vid Fukushima, minst 10000 döda, Tyfonen Haiyan 2013 med minst 6000 döda i Filippinerna.
Det är framförallt två brister som behövs lyftas fram; det första är att regeringen har delegerat omvärldsbevakning till MSB som i sin tur delvis delegerat vidare till företaget SOS Alarm. När dessa viktiga uppgifter har delegerats har varken regeringen eller MSB ställt några som helst krav vilket innebär att SOS Alarms uppdrag är mycket otydligt och att den omvärldsbevakning som utförs är av tvivelaktig kvalitet och utgör ett bristande beslutsunderlag.
En annan väsentlig brist i den svenska krisberedskapen är att den stödstyrka som organiseras av MSB saknar förmåga och ej heller har i uppgift att utföra långsiktiga krisbearbetningssamtal med drabbade personer eller deras anhöriga.
Detta innebär att personer som drabbats av en naturkatastrof eller allvarlig händelse blir beroende av det stöd som kan lämnas i hemkommunen. De flesta kommuners krisgrupper är dock anpassade för att tillgodose drabbade individers basala behov i form av husrum, kläder och mat och en stor del av kommunerna saknar helt förmåga att hjälpa drabbade med långsiktigt stöd att bearbeta traumatiska upplevelser.
Det finns tydliga samband mellan samhällets bristande förmåga att erbjuda långsiktig krisbearbetning och problematik med psykisk ohälsa, missbruk och självmord.
Våra mätningar visar också att när drabbade ges möjlighet att bearbeta traumatiska händelser leder det till ökad livskvalitet i 9 av 10 fall.
En svensk studie visar att 5,6 % av Sveriges befolkning under sin livstid drabbas av Post traumatisk stressyndrom (PTSD) till följd av obearbetade psykologiska trauman.
Studien visade också att 7,4 procent av kvinnorna drabbas av PTSD jämfört med 3,6 procent av den manliga befolkningen. Skälet att kvinnor drabbas dubbelt så ofta av PTSD än män beror på att kvinnor är mer utsatta för hot, trakasserier och våldtäkt.
En av huvudorsakerna till att ett stort antal drabbade medborgare ej får tillräckligt psykologiskt stöd är att kommunerna saknar resurser och kompetens. På regerings bord ligger nu ett förslag att POSOM ska bli frivillig försvarsorganisation och som en del i det civila försvaret utgöra en förstärkningsresurs för landets kommuner.
Eftersom det finns brister i samhällets krishanteringsförmåga och det globala samhället medför ökade risker att svenska medborgare drabbas av grov brottslighet, naturkatastrofer och terroristangrepp så sätter vi ganska stor tilltro till att regeringen inom kort beslutar att möjliggöra för kommuner att förstärka sina krisgrupper med frivilliga psykologer och psykoterapeuter från POSOM.
Leslie Öqvist
POSOM arbetar i huvudsak med krishantering för organisationer och företag och har ett omfattande nätverk i Sverige. Vid en allvarlig krishändelse hos en medlemsorganisation, larmas POSOM via en dygnet runt bemannad larmcentral.
[adrotate banner=”108″]
[adrotate banner=”23″]