Socialdemokraternas kris går mycket djupare än Håkan Juholts misstag. Partiets kris stavas ideologi och väljarkontakt och partiets utmanare kommer inte längre från höger.
Sverige var fram till valet 2006 troligtvis det enda land i världen som kunde inneha titeln ”en-parti-demokrati”. Socialdemokraterna hade då innehaft makten i 75 år. Regeringsmakten hade legat i borgarnas händer i ett par omgångar men det hade aldrig rått tvekan om vem som haft den egentliga makten i landet.
Extraordinärt
Internationellt är socialdemokraternas regeringsinnehav extraordinärt och det kommer inte som någon överraskning att kommunistpartiet i Kina, om ändå halvt förnekande, har sneglat på socialdemokraternas framgångsmodell. En över årtiondena skickligt iscensatt modell. Regeringsinnehavet var aldrig självklart även om maktinnehavet med tiden blev det.
Ett grundrecept till framgången varr organisering. Socialdemokraterna ibland skämtsamt kallat ”från vagga till grav”-organisation av samhället formade i allra högsta grad och på fullaste allvar Sverige. Organiseringen av landet fulländades med kollektivanslutningen av LO-medlemmar och löntagarfonderna som fullt utnyttjade skulle ha genomsocialiserat Sverige.
Söndra och härska
Socialdemokraterna lyckades med att söndra och härska. Samlingsregeringen under andra världskriget stärkte partiet. På 1950-talet splittrades borgarna när bondeförbundet/centern gick med i regeringskoalition. Taktiken fulländades av Göran Persson med det täta samarbetet med miljöpartiet och vänstern som trots hjälpen inte fick ingå i regeringen. En internationellt sett enorm bedrift.
Socialdemokraterna har lyckats överleva som maktparti genom flera kriser och samhällsskiften. När partiet kom till makten var det i en tid av stor samhällelig förändring, nästan ett slags revolutionär stämning som socialdemokraterna lyckades neutralisera och bända till sin fördel.
Under rekordåren behöll socialdemokraterna makten. Det var ju arbetarnas parti och svenska folket var i allra högsta grad arbetare.
Morden påverkade inte
Morden på Olof Palme och Anna Lindh påverkade i egentlig mening inte stödet för partiet. Internt var förlusten av Anna Lindh den värsta. Det fanns helt enkelt ingen annan efterträdare till Göran Persson.
Istället kom socialdemokraternas stora kris från ett helt annat håll: medelklassen och TCO.
Vad skulle socialdemokraterna göra när samhället förändrades med start på 1990-talet? Svenska folkets kollektiva klassresa med hjälp av utbildning gjorde att det inte längre fanns en tydlig och manstark arbetarklass. Socialdemokraterna gjorde då misstaget att vandra ner på stegen och i alltför stor utsträckning förlita sig på utanförskapets väljare i förorterna. Alltmedan nya moderaterna satt hos TCO och lyssnade till berättelsen om medelklassen.
En smärtsam parentes
Det medelklassen ville ha gjorde moderaterna sedan till sin politik: lägre skatter och mer valfrihet. Där förlorade socialdemokraterna inte bara valet men också slaget om att representera folket.
Nästa misstag var att välja Mona Sahlin till partiledare. En del av den socialdemokratiska innersta kretsen men aldrig glömd av folket som fifflare.
Håkan Juholt hade kunnat stå för en annan inriktning men det blev fel från början. Han blir nu en parentes i partiets historia, men en smärtsam sådan.
Socialdemokraterna har en lång väg fram tillbaka till regeringsmakten. Och socialdemokraterna ska inte främst ta upp kampen med moderaterna. Nej, största hotet kommer från miljöpartiet som de senaste tio åren varit betydligt bättre på att lyssna av vad väljarna vill ha. Det är kanske dags att damma av Göran Persson och hans ”gröna folkhem”.
Höglandsnytt 21 jan
Kommentarer
4 svar till ”(S) slaget till marken oberoende av (Juholt)”
Moderaterna sägs ha gjort skattesänkningar och valfrihet till sin politik. Har skattesänkningar och mindre politiskt bestämmande varit moderat politik långt längre än sedan den dag moderaterna blev ”nya”?
Men hela den här soppan år ju inte Juholts fel! Felet måste ju sökas hos den grupp av S-ledamöter i den kongress som har valt Juholt till sitt uppdrag!! Det är väl inget konstigt att han mer eller mindre uppmintrades att ta uppdraget som partiledare med anledning av sin allmänt trevliga uppsyn.
Men det som brast var ju hela den procedur som föregick valet och där man inte gjorde en tillräcklig granskning av hans kunskaper och förutsättningar att leda en sådan organisation.
Vem finns som överhuvud taget har en sådan kapacitet???
Ja det är märkligt att det gått så utför för Socialdemokraterna, när jag var ung hade partiet drygt 50% utav väljarkåren ock de övriga partierna hade inte så mycket att säga till om, en ”högerregering” på 60-talet var då otänkbart.
Men då var ju också 50% av den arbetande befolkningen mer eller mindre tvångskommenderade till valurnan och att då använda ”rätt” valsedel. Det t.o.m. transpor-terades väljade av ”vänliga” partifunktionärer.