”Reder Vetlanda BK ut det här? Tveksamt. I alla fall om man inte snäppar upp passningsspelet, defensiva hörnor och modet. Då tar säsongen slut i morgon”, befarar bandyexperten Leif Hedberg i en krönika.
VBK förlorade med 5-2 i Motala. Detta på en is som var mycket svårbemästrad. Den var spelbara i ca 15 minuter i inledningen av varje halvlek. Det talar för VBK i morgon.Men det är också en del som talar mot. Förutom då ett tremålsunderläge. Främst tre saker:
Passningsspelet.
Stefan Wikström, även i Facebook kalkad Sargvakten, beskrev nyligen en dålig passning som ett pass till Mollgan. Ett pass till någon som inte finns. VBK levererar alldeles för många pass till just Mollgan.
Och är det inte till Mollgan så är det en pass utan fart och bakom en lagkamrat. Eller som i de värsta fallen, ett dropp i en kontring till en släpande motståndare. Skillnaden i passningsspelet i mötena mot Sandviken och Hammarby var det som var mest slående mellan lagen.
Dessutom måste passningsmottagaren vilja ha bollen. Det är HAN som bestämmer om och när passet ska slå. Det är inte passningsleverantören. Här måste VBK snäppa upp både ett och två hack. Det förutsätter givetvis bra is. Och det kommer det att bli i Hydro Arena.
Defensiva hörnor
I tävlingsmatcherna har VBK släppt in tolv mål mot Motala. Nio av dem är följden av hörnor. VBK har en spelare som släpar vid defensiva hörnor och som dessutom ska ansvara för returtagningen. Vid Motalas 5-2-mål hade man för övrigt ingen som hade den uppgiften…
Denne spelare är ofta Pontus Vilen. Han startar utanför målet och kommer på så sätt in från sidan. Frågan är varför han inte startar från målet? Mer centralt. Då får han också en första uppgift att täcka skott, att göra målet mindre. Sedan undrar jag om Vilen är rätt spelare för den uppgiften? Vilen har flera andra positiva egenskaper. Han är en av VBK:s bästa spelare den här säsongen men då tänker jag främst på hans offensiva kvaliteter. Den som svarar för returtagningen på hörna ska vara en uppoffrande spelare, en ”killermachine”. Det är inte Vilen även om jag sett honom visa attityd den här säsongen.
Dessutom måste de övriga som står kvar i målet vara påslagna för retur. Vissa av returerna har hamnat framför skridskorna på gulsvarta spelet som ändå står kvar på linjen.
Modet.
Modet att våga anfalla. Modet att gå på mål. Modet att utmana.
VBK har betydligt fler möjligheter till bra anfall som man saboterar genom att vända hem. Och här är lagets två främsta skridskoåkare, Daniel Johansson och Tobias Nyberg, de två som vänder hem oftast vid bra kontringsläge. Den som gör det minst är faktiskt backen Simon Lundström och faktum är att han kanske till och med överdriver det.
Man måste oftare göra värderingen ” Jag kör”.
När det handlar om detta hemvändande också är det frapperande att se hur lag spelar hem bollen till försvarslinjen trots att man har frislag ända nere vid offensiv hörnflagga. Se istället till att bemanna målet och slå en hård boll i buteljhöjd. Som en viss Jonas Claesson ofta uttrycker det. Då finns möjligheten till en farlig målchans, en hörna eller till och med mål.
Nu är inte VBK ensamt om denna destruktiva åtgärd. Fler lag gör så.
Och jag väntar bara på det första laget som väljer att spela hem ett eget straffslag för att på så sätt få behålla bollen i egen ägo…
Här är tre bitar som måste fungera i morgon. Samtidigt måste jag hylla IFK Motala.
Inget ont om dagens IFK-trupp men där finns ingen Stefan Samuelsson, ingen Håkan Rohlen, Mikael Arvidsson och ingen Urban Andersson. Tongivande spelare då laget tog sitt enda SM-guld 1987.
Visst, laget innehåller tre duktiga finska landslagsspelare. Men VBK har två.
Men dagens Motala har en inställning som slår ut det mesta i elitserien. De tycks ha 16 stycken ”Erik Ivarsson”, i laget. Ivarssons inställning till att alltid göra sitt främsta är en av de bästa i bandyvärlden. I Motala dräller det av sådana spelare i dag.
Och det är den inställningen som inneburit att Motala den här säsongen tagit poäng mot lag som Hammarby, Edsbyn, Sandviken och Villa-Lidköping. Något inte VBK gjort.
LEIF HEDBERG