”Jakten mot målet som är omöjligt att nå” – Hanna från Nässjö om de plågande skönhetsidealen


”Jag är medveten. Jag vet att jag inte borde gå efter de plågande skönhetsidealen eller jämföra mig med de perfekta kropparna på sociala medier och i tidningar. Jag vet att jag borde tycka om mig själv precis som jag är, men trots det känns det bra med push-up-behå och lösögonfransar. Trots det känns det bra att inte ta en extra portion spagetti och köttfärssås, även om jag är hungrig”, skriver 15-åriganHanna Elofsson från Nässjö i en krönika på Höglandsnytt.

Jag är 13 år. Jag sitter och skrollar i mitt Instagram-flöde. Bild efter bild. Platta magar. Stora bröst. Höfter. Solkysst, perfekt glänsande hud. Inga finnar, inga celluliter. Inte ett hårstrå på hela kroppen, fast mängder på huvudet och precis lagom till ögonbryn och fransar. Fylliga läppar. Smala näsor. Stora ögon. Jag kollar sedan på mig själv, och börjar min resa mot perfektion. Jag blev en tjej vars värsta mardröm var att lägga på ett extra kilo och vars största dröm var att få genomgå en bröstförstoring. Kalorierna räknades varsamt och dagsintaget fick inte nå en viss gräns. Jag började sminka mig. Täckte mörka ringar och markerade kindben, ögon och ögonbryn. Målade medvetet läppstiftet lite utanför läpparna för att de skulle se större och fylligare ut.

Det kändes onaturligt i början, som en mask man satte på innan skolan och tog bort när man skulle sova på kvällen. Jag bytte ut mina bekväma träningsoveraller mot de senaste modetrenderna. Jag kände mig annorlunda och inte som mig själv, men det spelade ingen roll så länge jag passade in bland modellerna på bilderna. Jag blev van vid att inte vara mitt sanna jag. För att om jag passade in i idealet, då skulle killarna kolla på mig, och då skulle jag bli populär och lycklig. Bara jag var perfekt, då skulle allt bli bra.

Nu, några år senare, vet jag att det var dålig självkänsla som gjorde mig så fixerad vid att se ut som en klichébild av konstruktionen kvinnlighet. Nu vet jag att vi varje dag matas med abnorma kroppsideal, bland annat via medier. Ideal som enbart bygger på en ideologi, då bilderna vi ser faktiskt oftast är retuscherade eller extremt redigerade med filter och skuggor. Med andra ord är allt bara en sjuk konstruktion av något som inte ens existerar i verkligheten.

Jag vet allt det där. Jag vet att det är en enorm kommersiell kraft bakom som gör allt för att jag ska tro att jag blir lyckligare om jag investerar pengar i min kropp. Och jag föraktar det. Samtidigt påverkas jag. För att på samma gång som jag kollar tillbaka på mitt 13-åriga jag och ser mitt dåvarande beteende som sorgligt, befinner jag mig fortfarande i hjärntvätten. Jag lämnar fortfarande inte huset utan puder och mascara. Jag ser fortfarande mina celluliter som en förbannelse, trots att nästan alla kvinnor över 15 år har dem. Jag är fortfarande mitt i den omedvetna jakten mot perfektion, trots att ingen är eller kan bli perfekt. Jag kan alltså bara se det hela rent teoretiskt, inte banka in medvetenheten i känslolivet.

För ett tag sedan använde ett underklädesmärke en kurvig modell för att presentera sin nya kollektion. Ingen Photoshop, bara en helt normal och frisk människa som såg otroligt snygg och självsäker ut. Samhället har utvecklats enormt angående det här ämnet på bara några år, och bilderna av dem perfekta modellkropparna i Instagram-flödet byts då och då ut av någon som prisar rätten att vara den man är. Pinnsmala, svältande modeller och förebilder byts ut mot mer hälsosamma ideal. Det är otroligt viktigt och vi måste fortsätta att gå den vägen. För våra flickors skull. Kraven, idealen och den dåliga självkänslan fullständigt genomsyrar omklädningsrummen, skolkorridorerna, arbetsplatserna, klädbutikerna och samhället i stort.

Vi måste sluta dela upp tjejer efter storlek och centimeter runt höften. Vi måste sluta döma tjejer efter utseende, i alla sammanhang, precis som det idag är en skam att döma personer efter hudfärg. Jag vill inte att min framtida dotter ska känna sig otillräcklig eller ändra på sig själv för någon annan. Jag vill att hon ska kunna ta en extra portion spagetti och köttfärssås, eftersom hon är hungrig. Eftersom hon vill. Hon ska fan få vara vem hon vill. Varje person som föds ska få ha rätten att känna sig säker och trygg i sin kropp. Eftersom man bara får en.

Hanna Elofsson
Elev 9e klass på högstadiet på Brinellskolan i Nässjö
Krönikan har skrivits under svenska-undervisningen på skolan


Publicerat

i

,

av

Etiketter: