I dag frågar hon sig ”gumman i skogen”, med såväl hörapparat som nedsatt syn, hur det kommer sig att Försvarsstabens penningproblem har kunnat gå regeringen så totalt förbi. Han visste inget, säger han, försvarsministern, troskyldigt till medierna.
Men visst har vi vanliga ”gubbar” och ”gummor” där ute i skogarna både hört och läst och förstått att det inte stått rätt till. Rädslan för ryssen har kommit allt närmare, vartefter nedrustningen har pågått och det svenska storhetsvansinnet har fått ta över.
Kanske var det ändå ett smart drag av överbefälhavaren Håkan Syrén att inte informera. Eller var han bara så himla lack på att försöka få politikerna att förstå?
Han har ju tjatat oss alla till leda om hur det egentligen har stått till där inom försvarsmakten. Inga pengar till utbildning, ingen materiel att skicka med, gammal utrustning osv.
Men vad kunde han då göra än att luta sig tillbaka och låta politikerna själva ta ansvaret för sin politik.
Storhetsvansinnet, att finnas överallt där krigen rasar med en ”svensk” nordisk Battle Group, var väl ändå ingen som trodde på, den har ju ändå aldrig funnits mera än på papperet.
Så nu sitter vi där i den båt i den skö, som regeringen har torrlagt. Stadigt på grund, utan pengar och planer för hur den ska ros till land.
För ingen lyssnade ju på Odelberg när han sade att ”han inte kunde se svenska folket i ögonen”. I stället lät man honom gå och hoppades på bättre tider.
Men visst känns det som den gamla norska barnvisan, den om femöringen.
”Tänk om jag fick en femöring av mamma då skulle jag bli så gla, så gla, då skulle jag köpa allting meddetsamma.”
Med det gick den borgerliga Alliansen till val, och nu är femöringen slut som det verkar.