Hur står det till inom de kommunala förvaltningarna, har personalen yttrandefrihet, eller hotas den till tystnad? I Sverige står yttrandefrihet inskrivet i grundlagen, ingen har rätt att genom hot eller förtäckta hot tvinga någon till tystnad.
Att få säga sin mening och påtala felaktigheter, såväl inom arbetslivet som inom andra områden, ingår i den demokrati som sägs var grundvalen i vårt svenska statsskick. Men alltför ofta hålls människor tillbaka av rädsla för repressalier.
Enhetschefen i Kalmars förtäckta hot till omsorgspersonalen att tänka efter innan den skrev på proteslistorna för att få bort omsorgschefen, är bara ett av de övertramp som dagligen sker inom de kommunala förvaltningarna och på andra arbetsplatser.
Ingen vågar uttala sig om brister och förtäckta hot. Den som ändå tar bladet från munnen och gör sig omöjlig, omplaceras eller försvinner ut till vänster på annat sätt. Det är djungelns lag och den känner alla till, vad än grundlagen säger.
Omöjliga chefer sitter kvar år efter år, när rädslan väger tyngre än demokratin.
Protestlistor tystas ner, sanningssägande enkäter slängs, eller måste göras om för att bli godkända, allt för att jämvikten ska hållas på den nivå den alltid har hållits.
Mobbning kommer alltid att finnas, maktfullkomlighet likaså och sättet att nå höjden kommer att bestå, så är det mänskliga kynnet beskaffat.
Det kommer alltid att finnas de som trampar och de som kommer att trampas på, liksom de som står bredvid och tittar åt andra hållet, även i en demokrati, som i Sverige.
Vem tror något annat?