Olika sätt att bojkotta Peking-OS 2022 är fortfarande aktuella. Det är aldrig för sent att ta ställning mot ondskan, skriver Höglandsnytt i en ledare.
Frågan om en bojkott av olympiska vinterspelen som är tänkta att hållas i Pekingtrakterna nästa år är ur ett moraliskt perspektiv enkel och redan avgjort. Självklart bör spelen bojkottas. Kommunistregimens övergrepp på sin egen befolkning, grannländerna, världssamfundet och Sverige är så grova att en tydlig markering måste göras.
Ur andra perspektiv (sportsligt, ekonomiskt m m) är frågan inte så enkel. Men det finns olika sätt att utfärda sanktioner mot ett olympiskt spel.
- 1. Idrottslig bojkott. Ett antal länder väljer att inte delta idrottsligt i spelen. En stark markering men i så fall måste ett stort antal länder göra det annars uteblir effekten. Det kan också bli orättvist om idrottare som förberett sig i flera år för att göra sina karriärers allra bästa insatser just under de olympiska dagarna. I slutändan bryr sig inte statistiken om bojkotter. Resultaten från OS i Moskva och i Los Angeles ger inga extrapoäng till de idrottare som inte var där.
- 2. Idrottslig bojkott variant 2. Det går att delta men att då genomföra något slags manifestation. IOK förbjuder ju politiska utspel från idrottarnas sida och det hycklande och korrupta IOK är ingen man vill hålla i handen när det blåser. Men idrottare skulle t ex kunna vägra delta i prisceremonier, invigningsintåget, avslutningsceremonin eller andra aktiviteter. Kommer IOK att diska sådana idrottare? Oerhört tveksamt, det skulle leda till uppror inom idrottsvärlden.
- 3. Politisk bojkott. Världens länder brukar inte bara skicka idrottare utan även statschefer och andra dignitärer. Att som hög företrädare för sitt land utebli från OS i Peking är också en stark markering.
- 4. Sponsorbojkott. Olympiska spel är enorma ekonomiska projekt och företag investerar miljardbelopp för att synas. Men varför skulle inte vissa företag kunna bojkotta Peking-OS? Svårt naturligtvis. Kinamarknaden är värd otroligt mycket pengar men så är också internationellt anseende. Det finns gott om företag som måste vårda sitt rykte, ett rykte som är väldigt beroende av vad hundratals miljoner kunder utanför Kina tycker om dem.
- 5. Flytt av OS. IOK får sådant tryck på sig att man beslutar att flytta OS (eller åtminstone stora delar av det) till annan ort. Alperna kryllar av anläggningar som kan hysa ett olympiskt spel, säkert med kort varsel. Likadant i Norden och Kanada.
- 6. Pandemibojkott. Coronaviruset bojkottar OS i Peking eftersom pandemin inte kommit under kontroll. Alltså, något liknande som hänt med OS i Japan. OS 2022 skjuts fram till 2023 med extra tid för att tänka på andra möjliga bojkotter.
- 7. TV-bojkott. TV-bolag vägrar sända de olympiska spelen. Eller så vägrar folk titta på sändningarna.
- 8. Idrottslig bojkott variant 3. Alternativt OS. De stora vintersportsnationerna går samman och arrangerar ett alternativt OS. Se vidare under punkt 5.
Vilken av dessa, om än någon, är då genomförbar i praktiken. Visst har det mullrat lite i leden i vissa länder men långt ifrån tillräckligt och snart är 2022 här. Punkt 3 är genomförbar och tänkbar i alla lägen. Punkt 2 är inte heller något otänkbart. Punkt 6 ligger också inom rimlighetens ramar. För de övriga krävs helt andra ansträngningar än vad vi hittills sett av.
Låt oss inte heller glömma att ett vinter-OS inte alls är som ett sommar-OS. Färre länder är med och kämpar i toppen och det handlar om kalla, rika och demokratiska länder. Kina har inte mycket att hämta i vinter-OS-sammanhang. I Pyeongchang-OS 2018 toppades medaljligan av Norge, Tyskland, Kanada, USA, Nederländerna och Sverige följda av Sydkorea, Schweiz, Frankrike och Österrike. Idrottare från dessa tio länder tog drygt 70 procent av alla medaljer som delades ut (med Japan och Italien inkluderade tog de tolv bästa länderna cirka 80 procent av alla medaljerna). Om dessa gör gemensam sak och inför bojkott så blir det inte mycket av OS kvar. Till skillnad från senaste sommar-OS där diktaturerna Kina och Ryssland låg på topp fem i medaljligan och 86 länder var med och tog medaljer (bara 30 länder tog medaljer i senaste vinter-OS). I Tokyo-OS var Kina snuddande nära att vinna medaljligan. Det är alltså lättare att bojkotta ett vinter-OS än ett sommar-OS eller ett fotbolls-VM.
Även om det nu kan verka för sent att bojkotta så är det aldrig för sent. Aldrig för sent att ställa sig på rätt sida av historien. IOK har inte gjort det, inte FIFA heller. Det betyder inte att vi andra måste acceptera ondskan.