[adrotate banner=”27″]
”Kvinnors medellön år 2013 var 86,6 procent av männens, visar Medlingsinstitutets senaste årsrapport, och de ojämställda lönerna är ett samhällsproblem”, menar Annika Strandhäll, förbundsordförande i Vision och ledamot i regeringens delegation för jämställdhet i arbetslivet, JA-delegationen, i ett debattinlägg.
Enligt Medlingsinstitutet har skillnaden mellan kvinnors och mäns medellöner minskat med 0,5 procentenheter det senaste året.
Även om gapet blivit något mindre så ser vi att kvinnors löner fortsätter att släpa efter männens och det är självklart inte acceptabelt.
Samtidigt vet vi att inom välfärden, där flest är kvinnor, är lönerna för både kvinnor och män lägre än i mansdominerade branscher och sektorer. Det här gör att kvinnor i välfärden förlorar dubbelt och det problemet är något som man inte ser vid enbart en lönejämförelse mellan könen.
Vision har i flera rapporter belyst dessa strukturella löneskillnader som innebär att såväl löner som villkor är sämre i kvinnodominerade branscher och sektorer. Till exempel tjänar en ekonom, en personalchef eller en tekniker som jobbar i välfärden ofta tusentals kronor mindre i månaden än en ekonom, en personalchef eller en tekniker i ett privat företag.
Vi vet att välfärden har enorma rekryteringsbehov de kommande åren. Därmed riskerar de ojämställda lönerna att bli ett samhällsproblem. Vill vi ha världens bästa välfärd så krävs det förändringar nu! Det handlar bland annat om årliga lönekartläggningar som tar sikte på löneskillnader mellan likvärdiga yrken både inom arbetsplatsen och mellan olika sektorer och branscher.
Annika Strandhäll, förbundsordförande i Vision och ledamot i regeringens delegation för jämställdhet i arbetslivet, JA-delegationen.
Kommentarer
Ett svar till ”Kvinnors lägre löner är ett samhällsproblem”
Annika Strandhäll är bekymmrad över de offentliganställdas löner och speciellt kvinnors löner. Det är bra och därför vore det fint om det går att hitta en lösning på detta. Grundproblemet är att lönerna för alla anställda inom offentlig förvaltning bekostas av de kommuninvånare som jobbar i den privata sektorn. I små kommuner är kravet på löneökning i offentli sektor extra problematisk. Därför vore det bättre att satsa på att sänka lönen för männen inom offentlig sektor istället för att höja lönen för kvinnor inom offentlig sektor. Då utjämnas löndeskillnaderna mellan kvinnor och män inom offentlig sektor utan att det drabbar övriga kommuninvånares plånböcker.
Tittar man djupare i Vetlanda kommuns ekonomi så ser man tydligt att det inte finns speciellt stort utrymme för att höja kvinnornas löner och samma problem finns i stort sett i alla kommuner på Höglandet. En kompromiss som skulle kunna lösa kostnadadsökningen för kvinnors lön inom välfärdsyrken i den kommunala förvaltningen vore att avskeda personal i kommunledningsförvaltningen, tekniska förvaltningen samt i Kultur och Fritidsförvaltningen. Då blir det pengar frigjord till kvinnor som jobbar i den kommunala vårdsektorn.
Att offentliganställdas löner skulle utgöra ett samhällsproblem är sannolikt taget ur luften utan att det finns substans för detta påstående. Men förutom att sänka lönen för männen i den kommunala sektorn eller att avskeda personal som inte jobbar inom vård, skola och omsorg så går det även att minska personalstyrkan inom dessa tre verksamhetsområden och de som då får högre lön får helt enkelt jobba effektivare och lite hårdare. Då blir det precis som i den privata sektorn att de som jobbar effektivare blir belönad med högre lön.
Det största hotet mot kvinnolönerna i den offentliga sektorn är dock att den kommunala administrationen har blivit alldeles för dyr samtidigt som många kommuner ödslar pengar på en massa annat som inte hör till kommunernas kärnverksamhet.