Regeringens och Trafikverkets extra dusör på fem miljarder kronor till satsningar på infrastruktur kom med undertiteln att pengarna ska läggas där folk reser som mest. Ett slag i ansiktet mot den landsbygd som utarmas delvis på grund av dåliga kommunikationer. Ett slag i ansiktet mot Höglandet. Det är lätt att satsa där det redan reser folk. Lite mer vågat att lägga pengar i centralt belägna och internationellt sett attraktiva avfolkningsbygder.
Också denna gång uteblev pengar till järnvägen mellan Nässjö och Jönköping. Inget extra till bättre väg mellan Eksjö och Nässjö. Inget till Nässjö-Oskarshamnsbanan där en resa mellan Nässjö och Mariannelund idag tar nästan fem minuter längre än för fem år sedan.
Även om Jönköpings län har mycket tågtrafik tillhör resorna på bibanorna de långsammaste man kan göra med tåg i Sverige.
På landsbygden och i de mindre tätorterna på Höglandet är kollektivtrafiken inget alternativ trots att länstrafiken slår sig för brösten när det gäller järnvägskommunikationerna i länet. Möjligheterna att enkelt köpa biljetter har också inskränkts.
För orter som Gripenberg, Solberga, Flisby, Grimstorp och Rörvik längs stambanan liknar järnvägen mer en Berlinmur än en kommunikationsväg. På samma sätt blir den långsamma banan mellan Nässjö och Jönköping en gräns istället för något som binder samman länet.
Tranås kommun framförde för ett par år sedan planer på lokaltågstrafik mellan Nässjö och Tranås med stopp också i de mindre orterna. Ett gott exempel som inte blivit av.
Äng är ändå det bästa exemplet på hur människofientliga infrastruktursatsningar kan vara mot landsbygden. Förutsättningarna för Ängs existens ligger till stor del på ett järnvägsstopp och en gång stannade tågen där men inte längre. Eller jo, de stannar därför att tågen mellan Nässjö och Jönköping måste mötas där men ingen får gå på eller av tågen. En för Ängsborna grym paradox som är skapad av beslutsfattare som inte verkar ha förstått att Äng (liksom Forserum) har ett kanonläge mitt emellan Nässjö och Jönköping och skulle kunna locka till sig inte minst barnfamiljer. Men då måste tågen stanna och gå fortare. Till det krävs pengar och de behövs nu.
Höglandsnytt 18e feb