Nikolas Sarkozy, Angela Merkel, Jens Stoltenberg, Sauli Niinistö och Fredrik Reinfeldt är politiker. Anders Borg också. Liksom Annie Lööf och Helene Pettersson-Stockaryd. Bara några exempel. Men här kommer det som kanske inte alltid framgår lika glasklart: fullmäktigeledamöterna i våra Höglandskommuner är också politiker och därtill exakt lika mycket politiker som höjdarna på riksnivå och i Europa.
Inte på grund av makt, lön eller hur ofta de syns och hörs men därför att de är folkvalda. Lika mycket folkvalda allihop – en röst på Fredrik Reinfeldt är lika mycket värd som en röst på Tommy Bohman, Lennart Bogren, Stefan Gustafsson eller Bo Zander.
Därför kan också medborgarna på Höglandet kräva lika mycket professionalitet av sina politiker som av till exempel fullblodsproffset Fredrik Reinfeldt.
Samma sak gäller de av skattebetalarna avlönade kommunala tjänstemännen.
Slarviga uttalanden, intressekonflikter, oförståelse för modernt direktdemokratiskt inflytande, brist på lyhördhet, nonchalans gentemot medborgarna, tvivelaktiga samarbeten med näringslivet, slarvig inställning till dagordningar med mera kan inte accepteras på Höglandet lika lite som det skulle accepteras i regering och riksdag.
För Höglandskommunerna som efter åratal av stagnation på befolkningsmarknaden nu skriker efter fler invånare är det avgörande att invånarnas förtroende för politiken och den kommunala förvaltningen hålls högt.
Egentligen är det enkelt, en professionell inställning till sitt ämbete kräver inget mer än sunt förnuft.
Höglandsnytt 9e feb
Kommentarer
2 svar till ”Professionalitet måste gälla också på Höglandet”
Hej, jag tycker det vore trevligt om det står namn under ledaren och inte bara Höglandsnytt.
Hälsningar Ywonne Gill
Ledarskribenten väcker intresse hos Höglandsnytts läsare för att göra listan längre på personer vi ska ha förväntningar på.
Mina reflektioner går till behov av förståelse för fritidspolitkers roll – relaterat till heltidsavlönade politiker – om det är rimligt att ställa samma krav på alla?
Makten utgår från folket som väljer sina företrädare. Detta är en ädel tanke.
Det blir skillnad, – ställa krav på enskild person som deltar i kollektivt beslut – där majoritet som bildas tar makten – och där tjänstemän ofta har det tyngsta ansvaret för beslutsunderlagen från beredningsprocesser.
Utvärderingar av insatser för det allmänna – görs på skiftande sätt. Kommunpolitiker kommer lättare undan från att bli grundligt granskade i jämförelse med riksdagsmän. Hur vägdes Håkan Juholt (s) som ett exempel?
Tjänstemän tillåts få leva i en skyddad värld, där de lever i symbios med toppolitiker i beredninsprocesser i stora och små frågor. Det går att urskilja beteende som har sin grund i att politiker skyller på tjänstemän och tvärtom som det passar när debatten går lös.
Tjänstemäns roller är oftast undervärderade i beslutsprocesser. Där avlönar vi folk för att från professionella grunder tolka lagar och göra ekonomiska bedömningar relaterade till av politiker uppställda mål.
Partiorganisationer över hela fältet har stort ansvar för fortbildning och ständiga kunskaphöjande insatser för att nå professionalitet hos de nominerade till olika uppdrag som minsann kräver olika nivåer av kunskaper.
Ledarredaktionen har satt fingret på viktig, men känslig fråga.