Jag ser att polisen på Höglandet och i länet har problem med förtroendet inåt. Men ingen mäter förtroendet utåt. Jag skrev på försommaren om detta problem men blev avfärdad av polisstyrelsens ordförande som mindre vetande och okunnig.
Framförallt skulle jag knipa käft. Fick också sura telefonsamtal ”man skriver inte om sådant i offentliga publikationer”. Det roliga med dessa samtal var att Stefan Ottosson var källan och att allt stod så väl till i polisen. Man hade roligt på arbetet och chefernas förtroende var 200 %. Allt andades bara en sak ”hej, vad vi är bra!”
Nu tycker Jag Stefan Ottoson mer liknar en hund som haft diare på offentlig plats, allt är pinsamt. Nu kan vi inte springa runt siffermaterialet, ljuga och förneka att polisen i yttre tjänst inte har förtroende för sina chefer.
Nu sägs det att de som är skrivbordspoliser har det. Jag är tveksam – alltför många skrivbordspoliser är sådana som nuvarande och förutvarande ledning satt i internarrest vid skrivbordet utan meningsfulla arbetsuppgifter. Vetlanda polishus är väl inget annat än en poliskyrkogård, där mycket bra poliser blivit begravda därför de inte slickat uppåt mot sittande chefer.
Man kan fråga sig vad allt detta beror på. Ja, utnämningen av polischefer skall göras efter mallen ”den bästa polisen blir chef, inte heller den bästa juristen i väntan på att en domarplats blir ledig”. Gamla domare och domstolsjurister brukar vara de allra sämsta cheferna. Även avdankade åklagare. Skall man vara polischef det skall det vara den som fotpatrullerat, åkt radiobil, haft pikettjänst och varit en duktig utredare. Och framförallt – slitit ihop med kamratgänget som är polisen.
Vi har en slickarmentalitet, man skall slicka uppåt, aldrig ha egna åsikter och framför allt kunna hänvisa till ett obegripligt reglemente eller målsättningar uppsatta av sådan som inte begriper vad målsättningarna skall utmynna i i det polisiära vardagsarbetet ute i samhället.
Polisstyrelsen skyller på att den är utsedd av staten och kan inte lägga sig i arbetets behöriga gång. Det handlar om en viljelös polisstyrelse som inte kan sätta varken nuvarande eller förutvarande länspolischef på plats. De saknar inte hårda nypor, de vill helt enkelt inte. Man åker till Jönköping, dricker kaffe och gullar med länspolismästaren.
Nu har alla ljus i vägkorsningen tänts, allt lyser rött men likväl krumbuktar man sig. Det är nu som Stefan Ottoson skall gå till regeringen och kräva att länspolismästaren omplaceras och ersätts med en duktig länspolischef. Ta kommunalrådet i Värnamo, Hans Göran Johansson, han är polis och en duktig karl.
Ta bort chefen för olisen på Höglandet. Han är inte lämplig att leda polisens arbete. Ingen vågar säga de orden. Jag har nu pratat med många poliser i yttre tjänst. De är trötta på allt . Många kommer att söka sig från Jönköping därför att det är viktigare att gulla med dåliga chefer än att se till att polisen har allmänhetens stöd. Brottsuppklaringen blir mycket högre då folket känner att de ger polisen stöd och att polisen har chefer som förmår coacha dem till bra resultat.
Var och en kan inse att gå till jobbet och känna att chefen är dålig – men framförallt, han vill inte ändra på sig, är inte uppbyggligt för arbetsmoralen. Vi stjäl tio år av deras liv för att jobbet är meningslöst.
Jag förutsätter att Beatrice Ask sätter ned foten och kräver en ny polisstyrelse i Jönköping. Sätt inte dit en menlös och snäll ordförande utan en som vågar sätta ned foten och moraliskt peka med hela handen, även då det inte står inskrivit i reglementet för polisstyrelse. Den nya länspolischefen skall redan dag ett veta var skåpet skall stå. Vi, småfolket, har rätt att kräva en bra polis. Vi har bra poliser, som är så duktiga och trevliga. Men de har chefer som inte tillåter dem vara bra poliser. Där är problemet. Poliser skall vara så duktiga och trevliga att trots att man kört för fort så gillar man deras komptenta och mänskliga attityd.
LARS-HÅKAN HALLDIN ©
Oberoende Centerpartist