Hur ser kyrkan på pepparkaksgubbar till kaffet, dessa hednisk gubbar som liksom tomtarna bannlyses ur den kristna församlingen i Ryssby kyrka utanför Kalmar. Barn med tomtedräkt och pepparkakshatt göre sig inte besvär att medfölja luciatåget.
Det har kyrkoherden i församlingen, Torbjörn Stille, bestämt. Ett beslut som de små nissarna och gubbarna nu är arga och besvikna över.
En förälder hänvisar till Markusevangeliet som talar om hur Jesus säger att man ska låta barnen komma till honom, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.
Det är starka ord i en tid då kyrkan vänder sig från samhället och där många barn och ungdomar som lider brist på kärlek och förståelse där ute skulle behövt ett kristet hjärta att vända sig till och en kyrka att söka samhörighet och frid uti.
Vem är då den som lägger ribban för den som där träden in?
-Kyrkan måste stå för och visa en viss en profil i det vi gör, säger kyrkoherden och menar att man måste dra gränsen någonstans och att det ska vara Lucia som ska vara i fokus.
Därmed har han med sitt uttalande även dömt ut tärnor och stalledrängar.
Lucia från Syrakusa levde mellan åren 286 – 304. Hon dog martyrdöden och helgonförklarade hundra år efter sin död.
I Sverige var natten till den 13 december tidigare den längsta, mörkaste och farligaste natten på året. Den förtrollade natten där djuren kunde prata och det övernaturliga hade stor makt, onda och farlig krafter var i och man skulle hålla sig inne och ur vägen för Lucifer (djävulen).
De första luciatågen kallades för lussefärder och handlade mer om Lucifer än om Lucia. Ungdomar sotade ansiktena och klädde ut sig i gamla kläder och djurpälsar, stoppade upp sig med halm och drog runt mellan gårdarna. Någon var utklädd till Lucifer, med horn i pannan.
Stjärngossar, eller stalledrängar, hade från början inget med luciafirandet att göra. Från 1600-talet fram till 1835, när sedan förbjöds, var detta djäknarnas egen tradition, där de under julhelgen framförde drama om de tre vise männen och tiggde pengar i gårdarna till skolgången.
På 1700-talet övergick Luciafirandet till att någon piga klädde sig i vitt linne med ljus i håret för att bjuda herrskapet på kaffe.
Den första officiella lucian korades av Stockholms-Tidningen 1927.
I dag handlar luciamorgon mest om luciakaffe med lussekatter och pepparkakor. En stor del av luciafirandet äger rum på förskolor och skolor där barnen får klä ut sig till lucior, tärnor, stjärngossar, tomtenissar och annat mindre skrämmande än på medeltiden.
Bernard Cornwell har i sina historiska romaner skrivit om kampen om herraväldet över England på 800-talet. Där det handlar en strid mellan daner och engelsmän och mellan asatro och kristendom.
Det är svårt att se skillnaden mellan asatron, offren till Tor och Oden och engelsmännens dogmatiska tro och offer till den sanne Guden och den kristnade kyrkan.
I båda fallen handlar det om makt, att samla landområden och rikedomar i form av silver, guld och andra ädla metaller, att slå ihjäl, ljuga och förnedra varandra i den sanna trons skepnad.I kölvattnet på de många krigen slogs barnen ihjäl, kvinnorna våldtogs eller togs till slavar.
Så vad står dagens kyrka för – är det de mystiska kristna sakramenten och bönen för de rätt troende, de som inte faller utanför ramen, eller är det en kyrka, lika för alla, fattig som rik, ung som gammal?
Borde inte kyrkan i en tid då unga liksom gamla tvivlar på sig själva och den värld vi lever i gå ut och samla in alla som har behov av en tro och en framtid att lita till. Borde inte kyrkan finnas där ute hos de unga, hos dem som försöker hitta meningen med livet i ölburken, haschpipan, eller med knogjärnet.
Upplåt kyrkan för dem som tvivlar, lider av själsångest, missbruk och sjukdomar. Låt dem komma in i värmen och få känna samhörighet. Samla inte bara på dem som redan tror.
Låt barnen komma till kyrkan i tomteluvor och pepparkakshattar, det är en bra början. En dag blir de stora och ska lämna sitt tionde.