Den årliga sävsjöfestivalen, den länge omtalade, inleddes på fredagsmorgonen 09.11, med ett bankrån mot Swedbanks kontor i lilla Sävsjö. Tre, kanske fyra, maskerade och tungt beväpnade rånare kom till stan i en silverfärgad stulen Volvo V70.
Fredagen som i vanlig ordning inletts med ett strilande regn och nyhetstorka blev sig efter morgontimmarna inte lik. När såg man senast så många poliser, civila och i uniform, i lilla Sävsjö, där polisstationen sedan flera år varit igenbommad.
Ur den silverfärgade Volvon stegade två av de maskerade rånarna lugnt fram till banklokalens skyltfönster ut mot Östra Järnvägsgatan, krossade glaset med en slägga och gick in i lokalen.Den tredje stannade kvar på gatan.
Med ett skaropladdat automatvapen sköt han ett antal skott i luften mot annalkande bilar och fotgängare. Från banklokalen hördes, enligt vittnen, såväl skott som en kraftig explosion. Ut kom de två med en påse, varefter de tre försvann i sin silverfärgade Volvo V70.
Kvar lämnade de krutrök, ett krossat fönster, glassplitter inne i banklokalen och på trottoaren och ett antal chockade vittnen och bankpersonal.
Proceduren tog hela 23 minuter. Rånarna gjorde sig inte någon brådska, väl medvetna om att polisen, om det fanns några i tjänst, hade ett antal mil att köra för att komma till brottsplatsen.
Så blev det då bankrånet och inte The Ark, rottnekillarna, nästan eurovisionsslagervinnarna, som blev det stora samtalsämnet i lilla Sävsjö denna regniga fredag.
-Det är den jävla regeringens fel, sade en upprörd man utanför de blåvita avspärrningsbanden.
-Det är ju för jävligt att inte en enda piketbuss har dykt upp, fast att det gått över en timme, men det klart de ska väl ta nån stackars fortkörare och har inte tid, sade en annan.
-Kan det va så att rånarna känt till sävsjöfetivalen och räknat ut att Swedbanken tagit hem extra mycket pengar för den skull, funderade en tredje.
-Han sköt mot oss rakt över järnvägen, sade en äldre dam, då hon förklarade för polisen hur hon blivit vittne till rånet.
Några hade sett, hört, eller hört andra berätta, uppgifterna om vad som egentligen hade hänt fick många berättare att spekulera, lägga till och dra ifrån.
Långt in på eftermiddagen då avspärrningarna tagits bort och en ny glasruta kommit på plats spekulerade några äldre herrar upprört utanför Konsum om hur det hela gått till och varför.
-Tänk att sånt här kan hända i lilla Sävsjö, det trodde man ju inte, sade den ene till den andre inne i kassakön på Konsum.
Kvällstidningarna gick som smör i solsken. För även om man hade sett och varit på plats så var det väl ändå tidningarna som for med sanningen, tänkte man kanske.
Så vad händer i folkhemmet, när ett gäng rånare slår till mitt på blanka förmiddagen och lugnt går in genom ett krossat fönster i den bank där gemene man har sina pengar förvarade.
Med automatvapen står de där och skjuter mot gamla människor som kanske hade ett ärende till apoteket, eller mot dem som köpt sina blommor och potatis hos torghandlarn på andra sidan järnvägen.
Vad tänkte de som stod vid bankomaten några meter bort, eller de som kom körande i sina bilar för att kanske gå in på posten och blev bortmotade med ett skarpladdat skott.
Hur mår månn mannen vid Pressbyråkiosken, han som blev beskjuten då han försökte ta bilder på det pågående rånet och måste slänga sig åt sidan för att undkomma kulan som gick in i väggen bredvid honom.
Hur många civila oskyldiga människor, gamla som unga, får svårt att sova denna natt?
Och hur kan det komma sig att polismyndigheten ger några grovt kriminella ligor tillfälle att kartlägga banktillgången på småorter, där polisen i stället satts att stävja mängdbrottet och rita statitikkurvor.
Kan det vara så som de upprörda utanför avspärrningarna sade att det är ”den jävla regeringens” fel att polisen inte hinner fram när något händer för att de ska ta fast någon fartsyndare?