En storlangare har gripits i Fittja. Han sålde smuggelsprit till 13-åringar, stod det att läsa i måndagens medieskörd. Hur mycket alkohol det har rört sig om visste inte polisen, men troligen har langat under en längre tid.
Ungdomar från hela Stockholmsområdet tros ha handlat hos mannen, som nu kan ha upp till två års fängelse att vänta.
Under förra veckans rättegång vid tingsrätten i Eksjö stod fyra ungdomar, 16-18 år gamla, åtalade för en mängd brott. Vid en del av brotten hade alkohol förekommit i samband med bilkörning och skadegörelse.
Det var starksprit som konsumerats, upp till en liter åt gången. På vilket sätt ungdomarna kommit åt att köpa alkoholen framkom inte, men ett par langare nämndes vid namn.
Bland åhörarna kände flera till vilka langarna var och att det dessutom fanns ännu flera som langade i ungdomarnas hemstad. Vissa leverantörer körde reguljära turen till Tyskland för att hämta hem sprit till försäljning.
Polisen kände till detta, sa man, men inget hände.
Troligen hängde detta på att polisen inte hade resurser för att spana och utreda, så det fick fortgå med allas kännedom, menade man.
Om uppgifterna stämmer – varför görs då ingenting åt langningen, varför tas inga krafttag?
Så vem bär då ansvaret, när småungar kan berusa sig på stora mängder alkohol, kanske skada sig själv och andra? En 15 åring, eller kanske ännu yngre, förstår inte vilka följdrisker den utsätter sig för.
En langare ser bara en inkomstkälla.
Så vem ska våga se, det som pågår framför de vuxnas ögon? Är det föräldrarna, skolan, socialtjänsten, sjukvården eller polisen? Vem bär det yttersta ansvaret för att ungdomar råkar illa ut på grund av möjligheten att få tag i alkohol?
Ska vi lägga ansvaret på politikerna, som fördelar resurserna?
Eller är det du och jag, som borde ha sett, förstått och kanske inte gjort något?
För de fyra ungdomarna, som stod inför rätta, väntar nu påföljder av olika slag.
Men vem anklagar langarna som får fortsätta att förse tonåringar med sprit?