För en stor del av smålänningarna handlar det om att man höjer ett talfel till skyarna. Nu utökas firandet på första torsdagen i mars. Det är fel, skriver Höglandsnytts chefredaktör Henrik Simonsen i en betraktelse.
Den första torsdagen i mars firas av ett antal personer som Smålands inofficella nationaldag. Anledningen är vissa smålänningars oförmåga att uttala bokstaven r tillsammans med ett s, eller t o m total oförmåga att uttala r. Det blir fössta, tossdag och mass istället.
Hur det kunnat bli så är oklart eftersom många smålänningar, rentav de flesta, pratar som riktiga människor. Nu utökas firandet med en bäss, d v s öl.
Ett bryggeri i Jönköping tänker lansera en öl som en hyllning till Småland, eller rättare sagt det Småland där talfel dominerar.
För att tala allvar finns det ingen enhetlig småländska, något som skiljer Småland från många andra landskap. Det är inte språket som definierat Småland genom historien. I nordöst talas en dialekt på ’e’ som påminner om östgötska och där r ofta blir ett w-ljud.
I norra centrala Småland talas dialekt på a och med vanliga rullande r. I Vetlanda talas en speciell dialekt. Längre västerut börjar r-en försvinna. Neråt Kalmar talas särpräglad dialekt med egna diftonger o s v.
Att fira första torsdagen i mars torde bara engagera en del av Småland, för många andra är firandet obegripligt. Riktiga smålänningar firar t ex Dackes frihetskamp, småländska kulturens och näringslivets särställning eller det uppenbara faktum att vi är världens framgångsrikaste folk.
Henrik Simonsen