”Tack för allt jag fick lära mig i ditt hägn.” Tidigare centerledaren och statsministern Thorbjörn Fälldin avled i en ålder av 90 år natten till i söndags. Höglandspolitikern Lars-Håkan Halldin (c) skriver ett minnesord.
Den första gången jag träffade Thorbjörn Fälldin var när han föreläste för ungdomsförbundet på Lövhults kursgård i Nässjö. Minns hur han inspirerade mig, jag kände en själsupplevelse: jag vill vara som han.
Tack för åren jag hade förmånen att jobba i ditt hägn vid Centerns Riksorganisation. Det blev närmare tio år innan bankverksamhet vidtog. Jag hade förmånen att leda partiets löntagarsektion som tack vare en förnuftig och inseende ledning av partiet gjorde oss framgångsrika. Vi var borgerlighetens vänsterparti då. Vi var det enda hotet som LO upplevt på riktigt. Man gnisslande tänder över Thorbjörn Fälldin. Vi kunde organisatoriskt angripa LO underifrån, ute på fabriksgolvet där var det lite si och så med LOs organisation, de var svaga, en koloss på lerfötter.
Frustrerande elefanthane
Jag minns väl hur du i valrörelsen 1976 gick fram som en frustrerande Elefanthane och satte Palme på plats. Ingen har som du förolämpat Socialdemokraterna så i grunden som när du ledde den första borgerliga regeringen. De talade om statskupp, att så gör man inte mot det parti som ansåg sig synonymt med Sverige.
Minns en kväll som jag tillsammans med en välkänd LO-funktionär vandrade genom Stockholm och förbi kanslihuset. Han utbrast förbittrat: vet du att Bohman sitter i vårt kanslihus. Det säger allt om stämningsläget.
Minns också tydligt hur du led under perioden då vi tvingades att ladda kärnkraftsreaktorerna. Det löftesbrottet blev du tvingad till, det var helt mot din natur. Jag vill säga att Ahlmark och Bohman var inga bra parhästar tillsammans med dig. Dessutom Bohmans knähund Carl Bildt som under dessa intensiva dagar var en stor ”glappkäft utan heder i kroppen men värst av allt det skedde med Bohmans vilja och goda minne”.
Brände ljuset i båda ändar
Du utvecklade en mani i att kunna allt, det slet på dig du brände ljuset i båda ändar. Jag är övertygad om det svek som Ahlmark och Bohman med knähunden Bildt manade dig till att bli försiktig och ingen skulle kunna slå dig på fingrarna.
Natten då 137 krisen kulminerade blev du utkallad från riksdagsgruppens sammanträde och ÖB meddelade det fanns ryska örlogsmän utanför Karlskrona som kunde tänkas gå in och befria U-137.
Det var ingen på Riksdagsgruppen som reflekterade att du gick ut och svarade i telefon, sådant hände till och från men du berättade senare under gruppmötet ”Jag sa till ÖB: håll gränsen!”. Det blev knäpp tyst på gruppen, alla insåg allvaret: vi kan vara på väg in i en väpnad konflikt med Ryssen som skulle få storpolitiska konsekvenser. Jag kände att det bevingade ordet från FN när man inte kunde lösa frågorna Leave it to Dag ägde sitt berättigande Lämna problemet till Thorbjörn. Han stod ensam med problemet.
Ola Ullsten i egenskap av utrikesminister hade det dåliga omdömet han ville sola sig i glansen av en kris som han inte begrep allvaret av, det gjorde Thorbjörn ”jävligt butter”. Skiten och besluten fick han ta medan halmhatten Ullsten trodde krisen var ett valmöte.
Partiet gick bakåt under din tid, alla relaterade till laddningen av kärnkraftsreaktorerna. Jag tror alla insåg att du släppte inte på din övertygelse men för husfridens skull gick du med och dina parhästar Ahlmark och Bohman ville göra drottningoffer för att få igenom laddningen.
Inte rak i ryggen
Orsaken till tillbakagången var att riksdagsgruppen inte var rak i ryggen och tog debatten ute i bygdegårdar folkets hus, man smet undan. Jag minns på möte efter möte där jag medverkade hur riksdagsmännen smög undan, jag fick redogöra för stämningsläget. Detta skadade partiet.
När tillbakagången var given och de nya mandaten efter valförluster skulle fördelas var det färre som fick solskensstolar och de orkade inte ställa upp för partiet efter att de tappat sitt mandat. Vi hade inte vaccinerat partiet för motgångar.
Jag är övertygad, hade vi blivit ett mer inriktat löntagarparti och följt löntagarsektionens intentioner hade utvecklingen vänt. Centerpartiet hade två principer under Fälldins ledning: solidaritetsådran med en väl fungerande välfärdsstat och ett något socialkonservativt folkhem. Köksbordet som Fälldin så många gånger hänvisade till ”man socialiserar inte mitt köksbord”.
Jag vill minnas Gustaf Jonnergård myntade begreppet när vi unga frihästar ville reformera, förändra och gå för långt. Pojkar ska ni baxa på Thorbjörn då ska ni baxa lite.
En fin chef, partiledare som en partiledare skall vara, har gått ur tiden. Vila i frid Thorbjörn, tack för allt jag fick lära mig i ditt hägn.
Lars Håkan Halldin