”För 30-talet år sedan avvecklade Vetlanda BK sitt B-lag som under flertalet år hade Sören Danielsson som ledare.
En berättigad fråga: Har B-laget återuppstått? Av säsongsinledningen i Elitserien är det så av allt att döma”, skriver Leif Hedberg i en bandykrönika.
Ni/vi är flera som har rutin av att spela i ett B-lag – eller att leda ett B-lag.
Där handlar det ofta inte om att få ihop ett så bra lag som möjligt.
Det handlar istället om att få ihop ett lag.
Man får ta med Kreti och Pleti.
Allra mest synbart är detta vid bortamatcher. Då vill absolut inga A-lagspelare vara med.
Hemma är det emellertid inga problem. Då vill alla vara med.
Och nu är då frågan om VBK i sina två bortamatcher ställt upp med B-laget? Och i hemmamatcherna med sitt A-lag. I alla fall av resultat och spel att döma.
I laguppställningarna är det dock i stora drag samma namn som spelat de tre hemmamatcherna som de tre bortamatcherna.
B-lagsspelarna har kanske spelat under falskt namn?
Skämt å sido.
Samma spelare på isen
VBK har i princip haft samma spelare på isen vid alla fem matcherna.
Därför är det mycket egendomligt att det kan bli så skilda matcher.
Matchen senast mot Edsbyn är inte bara den bästa matchen VBK spelat den här säsongen.
Den ligger på topp-tre under de senaste åren.
Titta bara på försvarsspelet. Jag kan inte minnas när VBK hade ett så högt försvarsspel senast. Man tryckte upp Edsbyn mot eget straffområde vilket innebar att man tog bollen högt upp i plan. Här handlar det om att försvarslinjen med härföraren Mikael Nilsson måste våga stå kvar högt länge för att hålla ihop lagdelarna och så var fallet mot Edsbyn.
Och i anfallsspelet var man tillbaka i det raka, varierande spelat. Spelet där bollen fortast möjligt går i djupled, både på isen och via lyft.
Borta var alla hopplösa och onödiga utsändningar.
Jag tror inte man vände ur mer än sju-åtta gånger totalt under matchen. Och gjorde man det så var det vid rätt tillfälle. Inte när man hade läge att kontra.
Kvar vid mittlinjen
När det gäller anfallsspelet så skulle jag vilja att Joakim Andersson ligger kvar vid mittlinjen då VBK har tryck på sig. Skulle så vara fallet kunde målvakten Christian Boman kunna utnyttja sina utkast oftare och på ett mer effektivt sätt. Eller att man kunde lyfta direkta kontringar på ”Jocke”.
Någon då kanske menar att VBK blir en man färre i defensiven men så är ju inte fallet. ”Jocke” skulle istället lägga all sin defensiva kraft på motståndarens planhalva.
Många sa innan säsongen att årets elitserie kommer att bli den jämnaste på många år. Och tittar man på resultaten så här långt så ser det ut att bli så. Matcher som sticker ut är Kungälvs bortaseger mot Västerås och Tillbergas senaste seger mot Sandviken.
För VBK:s del väntar nu två ytterligare hemmamatcher, Tillberga och Kalix.
Tillbrrga må ha besegrat Sandviken senast men i de här två matcherna måste det bli seger för VBK. Och det blir det om man lägger ett karbonpapper över Edsbynsmatchen. Klipp ur och klistra in den matchbilden.
Egendomligt
Egendomligt upplägg för övrigt på serien.
Att inleda med två hemmamatcher för att sedan spela två borta- och därefter tre hemmamatcher. Får en kuslig känsla av att Svenska Bandyförbundet har ett finger med i spelet i det här upplägget…
Å andra sidan tangerar det upplägget som NHL har.
Om man kan göra den jämförelsen.
Till sist.
Ödmjuke Jonas Claesson åkte upp på läktaren mot Edsbyn efter att ha visat sitt missnöje mot ett domslut. Om det är bra kan ju diskuteras men kul att Jonas visar engagemang. En tränare/ledare som bara sitter still på bänken och accepterar allt och alla anser inte jag är speciellt konstruktiv.
Bara Jonas tar den konsekvensen som blir efter ett sådant uppträdande så är det positivt.
Och det gjorde han denna gång.
Leif Hedberg, [email protected]