”Polisförbundet och arbetsgivaren har i löneförhandlingarna inte lyckats komma överens om nya polislöner. Lönerna för poliserna riskerar därför nu att sättas av en lönenämnd. Polismyndigheten har återigen avvisat våra krav på en rimlig värdering av polisyrket. Polisförbundet förbereder nu organisationen för konflikt när de centrala avtalen går ut”, skriver polisförbundets ordförande Lena Nitz och ordförande i Region Öst (dit Höglandet hör) Martin Ulvenhag i ett debattinlägg.
Våra medlemmar har fått nog. Nu räcker det! Missnöjet med lönen är centralt, men oredan i organisationen väger minst lika tungt. Poliserna arbetar under orimliga förhållanden med usel arbetsmiljö, ohållbar arbetsbelastning och obegripliga beslutsvägar
Konfliktförberedelserna handlar om mer än lön. Omorganisationen har skapat en organisation i kaos. När arbetsgivaren inte ens vill värdera sin poliskår med rimliga löner har ilskan och frustrationen hos våra medlemmar nått kokpunkten.
Arbetsgivarens vilja att lyssna till facket och medarbetarna under omvandlingen från 21 länsmyndigheter till en enda myndighet har varit minimal, för att inte säga obefintlig.
Det räcker nu med ogenomtänkta och dåligt förankrade beslut i omorganisationen. Det räcker med systematiska försök att begränsa de anställdas inflytande. Vi kommer inte vara facket som låter arbetsgivaren backa polisen in i framtiden.
I lönerörelsen har Polisförbundet krävt:
– att erfarenhet i yrket ska värderas högre
– en lägstalön på minst 25 000 kronor
– en lägsta lönenivå efter fem år i yrket motsvarande en medellön på 28 000 kronor.
Detta har arbetsgivaren sagt nej till.
Det här blev droppen för oss. Den tid där verksamheten håller ihop för att poliserna alltid ställer upp lite extra är förbi. Våra medlemmar kommer självklart att fortsätta att göra ett bra jobb. Men vill arbetsgivaren ha sina anställdas engagemang och passion för sitt jobb är det något helt annat som krävs.
Polisförbundet och arbetsgivaren var i augusti 2014 överens om en låglönesatsning för poliser där de lägsta lönerna låg på 24 500. När den nya myndigheten blev verklighet visade det sig att arbetsgivaren inte ville upprätthålla den nivån – något som möttes med stor besvikelse hos Polisförbundet och poliskåren. Likaså har myndigheten visat väldigt lite intresse för att skapa en lönestruktur där erfarenhet värdesätts.
Istället för trygga och erfarna poliser har vi poliser som oroar sig för om de kan få banklån till en bostad.
För Polisförbundet har det på senaste tiden blivit tydligt att ord inte räcker längre. Nu krävs handling.
2016 blir ett år då Polisförbundet kommer behöva slåss för våra medlemmars rätt till inflytande och rimliga arbetsvillkor. Därför laddar vi nu för konflikt.
Sverige står under den kommande tiden inför svåra utmaningar, inte minst den pågående flyktingkrisen och de polisiära utmaningar den för med sig.
Vi skulle behöva stå mer enade än någonsin nu. Istället tvingas vi ta strid för våra grundläggande fackliga rättigheter och att den poliskår som vi nu ser göra ett fantastiskt jobb under svåra omständigheter ska få en rimlig lön. Det borde mana till eftertanke hos arbetsgivaren.
Polisförbundet är bundet av fredsplikt till dess att de centrala avtalen löper ut i oktober 2016. Vid konflikt kommer det att ske i samråd med förbunden inom OFR (Polisförbundet, Officersförbundet, ST, Vårdförbundet, Försvarsförbundet, Lärarförbundet, Tull-Kust och Ledarna). Detta kommer att bli en stridsfråga för Polisförbundet under 2016 om inte arbetsgivaren byter riktning.
Polisförbundets ordförande Lena Nitz
Ordförande Martin Ulvenhag
Region Öst (Sörmlands, Östergötland och Jönköpings län)